Det är välkommet att den nya regeringen värderar arbetet som vi och alla andra organisationer i civilsamhället gör genom att biståndet skall omfördelas från multilaterala organisationer till civilsamhället då de ser vår roll i att biståndet når sina mål.
Från vår horisont ser vi att medel från Sida bland annat har möjliggjort arbete där vi tillsammans med lokala partners utvecklar lokalsamhällen genom att bidra med forskning och internationella erfarenheter. Exempelvis var våra partners i Tanzania pådrivande när lokala styren i Mbulu-regionen införde grundläggande restriktioner av alkoholförsäljningen. Det minskade tydligt problemen med våld i hemmen och sexuella övergrepp, vilket ökade tryggheten för kvinnor och barn.
Jag ser det som mycket positivt att Kristersson i sin regeringsförklaring tydligt pekar ut frågor om hälsa, demokrati och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter som prioriteringar, eftersom alkoholen spelar en stor roll i samtliga dessa områden. Missbruk av alkohol orsakar tre miljoner människors död varje år enligt Världshälsoorganisationens data. Det är mer än Malaria och TBC tillsammans. Var tredje kvinna utsätts för våld i nära relationer under sin livstid. Vi vet att kopplingen mellan alkoholkonsumtion och våld är stark.
Nykterhetsrörelsen kommer att kunna bidra i arbetet med dessa viktiga områden. Här finns IOGT-NTO-rörelsen tillsammans med våra huvudmän som en viktig resurs.
Regeringsförklaringen visar på två parallella spår i fokuset för Sveriges kommande biståndspolitik. Det ena spåret handlar om fokus på fem tematiska prioriteringar:
- humanitärt stöd
- fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de allra mest utsatta
- demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar
- utökat och effektiviserat klimatbistånd
- kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter
Som jag nämner ovan välkomnar jag dessa prioriteringar.
Jag oroas dock av det andra spåret. Där biståndsmedel skall användas i migrationspolitiken och användas för att få människor att lämna Sverige. Hur dessa två spår skall kombineras i kommande statsbudgetar och propositioner behöver vi avvakta besked om.
När regeringen dessutom tydligt drar ner biståndsbudgeten genom att skrota enprocentsmålet t sänks Sveriges ambitioner för globala utvecklingsfrågor. Istället ska biståndsramen sänkas med 1,4 miljarder för nästa år och fryses därefter på denna nivå i två år. Det motsvarar mer än det akuta humanitära stödet till Ukraina, Etiopien, Syrienkrisen och Afghanistan sammanräknat.
De uppräkningar som enprocentsmålet inneburit försvinner därmed, och inflationen urholkar biståndet ytterligare. Samtidigt är jag tacksam att regeringen sätter ett tak på 8% för avräkningarna, inte minst i ljuset av det stora stöd Sverige ger Ukraina. Att regeringen aviserar att inte låta detta stöd betalas med biståndsbudgeten är bra.
Vår nya biståndsminister, Johan Forssell, har tidigare visat ett engagemang i barns hälsa, bland annat genom barnfetma och att vilja öka barns rörlighet. Att ta med vikten av preventiva åtgärder och en folkhälsobaserad politik som effektivt minskar problemen med alkohol i världen i den globala utvecklingen blir viktigt i det kommande arbetet. Vi kommer att vara aktiva i arbetet där folkhälsan kommer i konflikt med alkoholindustrins vinstintresse.
Biståndsministern är en erfaren politiker med flera viktiga uppdrag i riksdagen bakom sig. Att ha en minister med politisk kompetens är viktigt men det hade varit önskvärt att han hade kunnat lägga all den kompetens och tid på enbart biståndet. Att han nu ska fördela tiden och framförallt uppmärksamheten även som utrikeshandelsminister samtidigt som regeringen är så tydlig med att man drar ner på biståndet oroar.
Samtidigt vill jag önska honom lycka till i hans viktiga uppdrag och ser framemot ett gott samarbete.
Johanna Davén
Generalsekreterare IOGT-NTO-rörelsen