Förra veckan antog WHO:s styrelsemöte en ”Global Alcohol Action Plan”. Handlingsplanen beställdes av medlemsländerna för två år sedan och har arbetats fram av WHO:s sekretariat sedan dess. Beslutet som togs förra veckan är en viktig milstolpe, men det är först på mötet med Världshälsoförsamlingen i maj som handlingsplanen kan fastställas definitivt.
För över tio år sedan – i maj 2010 – antogs WHO:s globala alkoholstrategi. Medlemsländerna insåg att något måste göras. Alkoholindustrins produkter ligger bakom tre miljoner dödsfall varje år, och är en av de största riskfaktorerna bakom våra vanligaste sjukdomar. Svaret blev en strategi med tydliga, effektiva alkoholpolitiska åtgärder.
Problemet är att implementeringen av den globala alkoholstrategin har varit ineffektiv och långsam, särskilt i låg- och medelinkomstländer. Samtidigt som alkoholindustrin ser den här delarna av världen som strategiskt viktiga – de kallar dem för ”framväxande marknader” och satsar här enorma resurser på marknadsföring, lobbying och uppköp – saknar många länder här helt en skyddande, evidensbaserad alkoholpolitik. I stora delar av Afrika söder om Sahara saknas fungerande regler kring åldersgränser, försäljning och marknadsföring och de stora alkoholjättarna kan agera i princip ostörda och okontrollerade.
Följderna blir att bördan på sjukvårdssystemen ökar, att fler människor blir fastlåsta i fattigdom, att fler barn utsätts för våld eller tvingas jobba istället för att gå i skolan. En effektiv alkoholpolitik är en katalysator för hållbar utveckling – såväl när det gäller bättre folkhälsa och hållbara sjukvårdssystem, fattigdomsbekämpning, att förebygga våld i hemmet, skyddande av barns rättigheter och mycket mer. En rapport från Movendi International visar att 14 av de 17 globala målen skulle påverkas positivt om världen gjorde ett bättre jobb med att förebygga skador från alkohol.
En effektiv alkoholpolitik är en katalysator för hållbar utveckling
Det är i det ljuset som den här handlingsplanen ska ses. För två år sedan skickade medlemsländerna en tydlig signal till organisationens ledning: Vi vill att WHO gör mer på det här området.
Handlingsplanen som har tagits fram är inte perfekt. Språkbruket är omodernt, och i vissa fall tydligt anpassat till de länder som har en väldigt nära och mysig relation till alkoholindustrin. I både den globala alkoholstrategin och i den nya handlingsplanen är det tydligt att det är breda, befolkningsinriktade åtgärder – med syfte att minska den totala alkoholkonsumtionen – som är det mest effektiva för att minska skadorna. I den nya handlingsplanen påpekar man också att det nu är fastslaget att det inte finns någon helt säker konsumtionsnivå. Trots det talar man fortfarande om att det är ”skadligt bruk av alkohol” som är problemet.
I handlingsplanen har man förbättrat skrivningarna kring alkoholindustrin. Det är tydligt att alla policyprocesser rörande alkohol måste skyddas från påverkan från alkoholindustrin. Trots detta har man valt att ge industrin en egen rubrik med rekommenderade åtgärder under varje målområde – på samma nivå som WHO, medlemsstaterna, akademin och civilsamhället. Det är tydligt att man från WHO-sekretariatets sida balanserar på en slak lina här: Civilsamhället och många medlemsländer vill att dokumentet ska vara tydligare, men samtidigt kan för starka formuleringar mot alkoholindustrin göra att man riskerar att tappa stöd från en del länder, vilket förstås är ett problem i en organisation som fattar beslut med konsensus.
Planen som antogs av WHO:s styrelse förra veckan innehåller också mycket som är bra. Ett tydligt mål sätts upp: Alkoholkonsumtionen ska minska med 20 procent fram till år 2030, och man fokuserar tydligt på det som ofta kallas ”alcohol policy best buys”, dvs de mest kostnadseffektiva åtgärderna: Begränsad tillgänglighet (åldersgränser, öppettider etc), högre priser via skatter och förbud eller hård reglering av marknadsföringen.
IOGT-NTO-rörelsen har arbetat intensivt under de senaste två åren för att den här handlingsplanen ska bli så bra som möjligt. Tillsammans med många av våra partnerorganisationer har vi deltagit i de konsultationer som WHO har arrangerat och vi har försökt påverka Sverige och andra länder. På WHO:s styrelsemöte förra veckan hörde vi starka uttalanden till stöd för mer aktiv alkoholpolitik, bland annat från länderna i Afrikanska Unionen. De efterlyser bland annat mer stöd till policyutveckling.
Jag ser fram emot mötet med Världshälsoförsamlingen i maj, och hoppas att den här handlingsplanen blir antagen även där. Sen gäller det förstås att det blir verkstad också: Resurser måste skjutas till så att WHO kan ge det stöd som medlemsländerna efterfrågar. Vi hoppas också att medlemsländerna kommer att begära regelbundna rapporter från WHO-sekretariatet om hur det går med implementeringen av handlingsplanen. När den globala alkoholstrategin antagits 2010 blev det tyst i tio år – det får inte hända igen.
